Under 00-talet uppmärksammade Helsingfors tjänstemän att kostnaderna för masshantering ökade, att massorna transporterades allt längre sträckor och att det började bli brist på deponikapacitet i huvudstadsområdet. Utsläppen ökade i takt med transporterna och återanvändningsgraden av schaktmassorna var låg. Därför bildade staden en samarbetsgrupp för masshantering.
Helsingfors har det senaste decenniet haft som målsättning att bygga 6000-7000 nya bostäder varje år. Mot slutet av 00-talet konstaterades att staden behövde agera för att bryta den olyckliga trenden vad gäller masshantering. 2009 grundades därför en samarbetsgrupp där stadens olika förvaltningar gemensamt söker lösningar för en mer effektiv masshantering. 2014 anställdes en masskoordinator som arbetar med masshanteringen både på strategisk och operativ nivå och leder samarbetsgruppens arbete.
I stadens miljöpolicy antogs 2012 målsättningen att utveckla en ekoeffektiv masslogistik senast 2020. Det första fyråriga utvecklingsprogrammet för cirkulär hantering av schaktmassor antogs 2015 och hade tre huvudmål; reducera volymen schaktmassor och främja materialeffektiviteten, främja återanvändning av schaktmassor samt säkra deponeringsplatser för överskottsmassor. För närvarande tas ett uppdaterat program för hanteringen av schaktmassorna fram.
Uppnår målen genom principer för markbyggande
Helsingfors stad har utvecklat ett systematiskt arbetssätt för masshantering. För att uppnå målen har principer för markbyggandet tagits fram.
- Byggmetoder som minimerar utschaktningen prioriteras och schaktmassorna som uppstår nyttiggörs i samma eller närliggande projekt.
- Överskottsmassor är en resurs som nyttiggörs systematiskt.
- Markytor som bebyggs används effektivt så att andra ytor kan lämnas i naturligt tillstånd.
- Jungfruliga material används sparsamt och ersätts med fördel med återvunna material.
Besparingar och miljövinster
Arbetet med masshantering i Helsingfors stad har visat sig att ha både ekonomiska och miljömässiga fördelar. Staden räknar sig att under fem års tid ha sparat totalt 32 miljoner euro, 4,5 miljoner liter bränsle och 11 000 ton koldioxid. Därtill har mängden av återanvända massor tiofaldigats från 110 000 ton till 1,1 miljoner ton per år.
Både ett förvaltningsövergripande och nationellt arbete
Hela stadsmiljösektorn (motsvarar de tekniska förvaltningarna i svenska kommuner) är inblandad, och masshanteringsfrågan är integrerad i samhällsplaneringens och samhällsbyggandets olika faser från översiktsplanering till projektering och genomförande av samhällsbyggnadsprojekt. Varje avdelning har sina respektive ansvarsområden i masshanteringsarbetet. Massbalansberäkningar görs i samhällsbyggnadsprocessens alla faser och masskoordinatorn håller ihop massbalansprognoserna.
Masskoordineringen sker både på en strategisk och operativ nivå. När man kommer till projekteringsfasen görs en massanmälan till masskoordinatorn. Den är standardiserad och baseras på en gemensam klassificering av masstyperna. Hittills har man använt Excel-filer, och för närvarande pågår ett arbete för att digitalisera masskoordineringen i en databas. Masskoordinatorn letar aktivt efter byggobjekt där massorna kan nyttiggöras, och vid behov har byggobjekt för nyttiggörande skapats i form av till exempel bullervallar och landskapsutformning i parker och friluftsområden.
Staden har ett tiotal strategiskt placerade masshanteringsytor/materialterminaler som i huvudsak ligger i anslutning till större exploateringsprojekt. Ytorna har säkrats i tidiga planeringsfaser och möjliggörs av att staden äger relativt mycket mark. Helsingfors stad har ett eget byggbolag, Stara, som bygger cirka hälften av stadens infrastrukturprojekt och även driftar materialterminalerna. Massorna övergår inte till byggentreprenörerna per automatik, utan masskoordinatorn hänvisar en lämplig användning till dem. Fördelen med driften i egen regi är att massorna vid behov kan ligga en något längre tid på terminalerna i väntan på tidsmässig matchning av projekt med massbehov. Arbetssättet har i det stora hela gynnat även de privata entreprenörerna eftersom kvittblivning och transport av massor har varit en stor kostnad som entreprenörerna tidigare fick stå för.
Även grannkommunerna Esbo och Vanda har utsett masskoordinatorer, och kommunerna i Helsingforsregionen samarbetar via den gemensamma avfallshanteringen som sköts av HRM, Samkommunen Helsingforsregionens Miljötjänster.
På nationell nivå är Helsingfors stad engagerad bland annat i forskningsprogrammet Uuma som är inne på sin tredje programperiod. Alla större städerna i Finland är med i Uuma som verkar för FoI och kunskapsutbyte för cirkulär hantering av olika typer av schaktmassor. Utvecklingsområden som man arbetar med är bland annat hållbar hantering och nyttiggörande av förorenade massor och massor av sämre geoteknisk kvalitet, nyttiggörande av rivningsavfall såsom betong samt digitalisering.
